EUs långtidsbudget 2028-2034

EU:s långtidsbudget, som även kallas den fleråriga budgetramen är EU:s gemensamma plan för hur mycket pengar unionen får använda under en längre period, oftast sju år. Budgeten fungerar som ett utgiftstak och en prioriteringsplan och anger hur stora EU:s utgifter får vara totalt, år för år. Den delar också upp pengarna i stora områden, till exempel jordbruk, regional utveckling, forskning, klimat och migration.

Den engelska benämningen på den fleråriga budgetramen är Multiannual Financial Framework och förkortas MFF.

Budgeten beslutas gemensamt av EU:s medlemsländer och Europaparlamentet och ger stabilitet och förutsägbarhet, så att EU kan planera långsiktiga satsningar. Den talar alltså om ”hur mycket och till vad”, medan de årliga budgetarna bestämmer exakt ”vem som får pengar just i år”.

Varför föreslår EU-kommissionen en ny struktur?

EU‑kommissionens ambition är att skapa en mer flexibel och handlingskraftig långtidsbudget som bättre kan möta både dagens och framtidens samhällsutmaningar. Erfarenheterna från pandemin har tydliggjort behovet av snabbare anpassningsförmåga och större flexibilitet i EU:s finansiering.

Genom omstruktureringen vill kommissionen förenkla och effektivisera dagens programplanering samt skapa bättre förutsättningar för samordning och synergier mellan olika politikområden. Den nya strukturen ska möjliggöra ett mer sammanhållet angreppssätt där medlemsstaterna kan arbeta mer systemövergripande och tvärsektoriellt, minska inlåsningseffekter i genomförandet och stärka kopplingen mellan reformer och investeringar. Sammantaget är ambitionen att EU‑medlen ska kunna användas mer strategiskt och med större genomslag i kommande period.

Vilka stora skillnader finns mellan nuvarande programperiod och kommande?

Den nya budgetperioden medför stora förändringar i hur EU kommer arbeta med sina stödformer. Den tidigare uppdelningen i fonder och program som Europeiska regionala utvecklingsfonden, Socialfonden+, Jordbruksfonden för landsbygdsutveckling med flera tas bort.

Kommissionen föreslår i stället färre större budgetblock, där varje medlemsland tar fram en Nationell och regional partnerskapsplan, NRPP, som samlar sammanhållningspolitik, jordbrukspolitik och delar av socialpolitiken.

Den nya budgeten har hämtat inspiration av erfarenheterna från den så kallade Återhämtningsfonden. Det betyder ett större resultat‑ och reformfokus, men också mer politisk styrning från EU‑nivån. På engelska kallas återhämtningfonden "Recovery and Resilience Facility" och förkortas RRF.

Återhämtningfonden är en del av det som kallas Next generation EU som är ett tillfälligt, omfattande återhämtningsinstrument på över 800 miljarder euro för att reparera den ekonomiska och sociala skadan från covid-19-pandemin.

Vad är den nationella och regionala partnerskapsplanen, NRPP?

Den nationella och regionala partnerskapsplanen är EU:s tänkta huvudverktyg för hur EU‑pengar ska användas i varje medlemsland under budgetperioden 2028–2034.

I stället för många separata EU‑program ska varje land ta fram en samlad plan, i samarbete mellan staten, regionerna och EU‑kommissionen.

Planen beskriver vilka problem och behov landet och regionerna har (till exempel jobb, omställning, landsbygd, innovation), och vilka investeringar och reformer EU‑pengar ska användas till.

Planen är en gemensam överenskommelse mellan EU och varje medlemsland om hur EU:s pengar ska användas nationellt och regionalt, med färre program, tydligare mål och mer fokus på resultat.

Den nationella och regionala partnerskapsplanen ska fokusera på Sveriges viktigaste ekonomiska, sociala, miljömässiga och geografiska utmaningar. Utifrån utmaningarna ska myndigheterna som ingår i samarbetet föreslå investeringar och andra insatser som kan bidra till att möta dessa utmaningar. Utgångspunkten är att skapa en plan för ett sammanhållet, robust och konkurrenskraftigt Sverige.

Vilka aktörer ingår i arbetet med den svenska Nationella och regionala partnerskapsplanen?

Tillväxtverket har ett regeringsuppdrag att samordna och ta fram förslag till den nationella och regionala partnerskapsplanen, som ska slutredovisas 30 oktober 2026.

Arbetet sker i samverkan med flera myndigheter som bidrar med underlag och egna delar i planen: Jordbruksverket, Svenska ESF‑rådet, Polismyndigheten, Migrationsverket och Tillväxtverket. Dessa myndigheter ingår i gemensamma arbetsgrupper som träffas löpande.

Tillväxtverket har även en löpande dialog med regioner, civilsamhälle och andra intressenter.

Finns det utmaningar eller kritik mot den nya långtidsbudgeten?

Vanligast förekommande kritik

• För mycket makt till nationella regeringar
  Kritiker menar att de nya nationella och regionala partnerskapsplanerna kan minska regioners, civilsamhällets och arbetsmarknadens inflytande, jämfört med dagens sammanhållningspolitik som bygger starkt på partnerskap och regional medverkan. [etuc.org] Länk till annan webbplats.
• Risk för urholkad sammanhållningspolitik
  Flera aktörer, bland annat Europaparlamentet och fackliga organisationer, anser att sammanslagningen av flera fonder och ett ökat fokus på konkurrenskraft och försvar riskerar att tränga undan EU:s klassiska mål om att minska regionala och sociala skillnader. [etuc.org] Länk till annan webbplats.
• För stark koppling till reformkrav
  Den nya modellen liknar återhämtningsfonden (RRF), där utbetalningar är kopplade till reformer. Kritiker befarar att detta kan göra EU‑stöden mer politiska och svårare att använda för långsiktiga regionala investeringar. [ireo.eu] Länk till annan webbplats.
• Otillräcklig budget trots högre ambitionsnivå
  Vissa menar att även om budgeten är större än tidigare räcker den inte för alla nya uppgifter: försvar, Ukraina, klimat, konkurrenskraft och social sammanhållning – utan att något område blir lidande.

Kritiken handlar mindre om att EU gör fel saker, och mer om balansen:
mellan EU och medlemsländer, mellan konkurrenskraft och solidaritet, och mellan förenkling och demokratiskt inflytande.

Sverige stödjer inriktningen på säkerhet och konkurrenskraft, men är kritisk till budgetens storlek, finansiering och vissa styrningsförslag, särskilt där de riskerar att:

• öka den svenska EU‑avgiften,
• centralisera makt till EU‑nivån,
• minska budgetdisciplinen

Hur ser arbetet ut framåt och när är förhandlingarna om budgeten klara?

Regeringsuppdraget om att föreslå innehåll i den Nationella och regionala partnerskapsplanen ska vara klart 30 oktober. Ytterligare uppdrag kring vilka myndigheter som ska ha rollen som förvaltande myndighet förväntas under 2026. Huvudfokus just nu är att få fram ett första internt utkast på kapitel och åtgärder, som ska vara klart 20 maj.

De övriga fyra myndigheterna i uppdraget skickar in sina underlag till Tillväxtverket 14 augusti 2026, sedan ansvarar Tillväxtverket för att helheten hänger ihop med förordningarna och att alla nödvändiga uppgifter finns i underlaget som levereras till regeringen.

Långtidsbudgeten ska träda i kraft i januari 2028 och ambitionen från EU-håll är att allt ska vara beslutat och färdigt hösten 2027. Hur det går med tidsplanen återstår att se, det är fortfarande mycket som ska falla på plats.

Kommer det finnas nya pengar att söka för projekt som drivs idag?

Det går tyvärr inte att säga just nu. Mer information framkommer allteftersom budgeten förhandlas och den Nationella och regional partnerskapsplanen färdigställs.

Vad händer med de program som idag kallas för Interregprogram?

EU‑kommissionen föreslår att Interreg även fortsättningsvis ska vara en del av sammanhållningspolitiken, med en total budget på cirka 10 miljarder euro, vilket är något mer än i nuvarande period. [interreg.eu] Länk till annan webbplats., [interregeurope.eu] Länk till annan webbplats.

I stället för många helt fristående program föreslås en övergripande Interreg‑plan på EU‑nivå. Den ska komplettera medlemsländernas nationella och regionala partnerskapsplaner, inte ersätta dem. [centralsweden.se] Länk till annan webbplats.

Det betyder att dagens Interreg‑program i praktiken lever vidare, men inom en ny struktur. [interreg.eu] Länk till annan webbplats.